Antroposofiska Sällskapet och Fria Högskolan för Antroposofi

 
En frågeställning som har stor aktualitet idag är den om hur människor kan och ska samarbeta med varandra. Frågan om på vilket sätt de enskilda medborgarna i Europas länder ska samverka via sina länders regeringar är ju den grundläggande frågan bakom EU-bildningen. Dessutom ifrågasätts den parlamentariska demokratins berättigande i tider där människor inte längre har förtroende till sina "förtroendevalda" politikerna. Hur samverkan inom nationalstater, mellan nationalstater och mellan nybildade stater ska se ut är inte alls en gång för alla löst.
         1924 tog Rudolf Steiner ett initiativ som kan ses som ett exempel på hur samarbete mellan människor skulle kunna se ut. Detta var - särskilt vad det gällde Tyskland - under en ganska kaotisk tid där dessa frågeställningar var minst lika brännande som idag.
         Steiner formulerade med principerna för "Allmänna Antroposofiska Sällskapet" och "Fria Högskolan för Antroposofi" ett förslag till hur samverkan mellan principiellt helt fria människor skulle kunna se ut. Han ville med detta skapa en yttre form som motsvarade verksamheten som existerade på den tiden men vi kan också se det som förebildliga former för mänsklig samverkan överhuvudtaget.
         Steiner utgick i allt det han gjorde från att människan är ett "frihetsväsen" dvs en varelse som kan förhålla sig fritt. Detta innebär i sig att hon också kan välja mellan å ena sidan att vara så fri hon kan vara och å andra sidan att inte vara fri och låta sig styras av allehanda krav som kan komma utifrån eller vara nedlagda i hennes egen själsvärld. Fri betyder här att kunna ta ansvar för sina handlingar och inte skylla på någon annan. Fri innebär att kunna välja att göra något som är fruktbart för andra eller något som är förstörande för andra. Man kan säga: Om människan är fri är hon ett helt öppet väsen där inget är fastlagt vad det gäller hur hon kan utvecklas vidare.
         Att se på människan på detta sätt innebär att man är klar över att förverkligandet av denna "frihetsmöjlighet" är en utvecklingsprocess som inte sker av sig själv. Det lilla barnet har ännu inte den självmedvetenhet som är förutsättningen för att gripa fritt in i livet. Som vuxen måste man hela tiden på nytt ta tag i sig själv för att förhålla sig fritt och försöka handla fritt gentemot omvärlden. Människans framtid är inte "försäkrad", vare sig som mänsklighet eller som individuellt väsen. Istället för att vara försäkrad finns istället obegränsade möjligheter och inom möjligheterna ligger t.ex. att intressera sig för helheten eller att bara intressera sig för sig själv.
         Man kan urskilja två steg i förverkligandet av frihetsmöjligheten. Det ena är att man intresserar sig för omvärlden, för människor och fritt förhåller sig till detta utifrån en självuppfattning om vem man är och vad man vill göra. Nästa steg är att ansvarstagandet stegras så att man vill samarbeta med andra människor och tillsammans med dem ta ansvar för genomförandet av olika projekt. Rudolf Steiner skapade arbetsformer med utvecklingsmöjligheter för båda dessa förhållningssätt: Det Allmänna Antroposofiska Sällskapet och Fria Högskolan för Antroposofi.
         Inom Antroposofiska Sällskapet möts de människor som intresserar sig för antroposofi och för att träffa andra människor som också gör det. Innehållet i arbetet inom Antroposofiska Sällskapet är alltså själva antroposofin. Det som Steiner ville var alltså att skapa ett forum för människor som genom att de söker svar på frågor om människans verkliga väsen kommer i kontakt med antroposofin. Men detta forum (som på svenska blivit översatt till Allmänna Antroposofiska Sällskapet från tyskans Allgemeine Anthroposophische Gesellschaft) skulle vara ett fritt forum. Här skulle människor som inspirerats av antroposofi kunna mötas under former som också motsvarar en antroposofisk människosyn. Friheten skulle gälla hur man blir medlem - att alla som är intresserade och ser något berättigat i att det finns verksamheter som bygger på antroposofi - som Fria Högskolan för Antroposofi - kan vara med. Friheten skulle innebära en rätt att få ta del av det som händer i detta "sällskap".
         I dag sker verksamheten i detta Allmänna Antroposofiska Sällskap - där "Allmänna" står för allmänmänsklig - dels genom en styrelse för helheten som har sitt säte i Dornach i Schweiz och dels genom att man också i varje land som har medlemmar bildar nationella avdelningar, sk. landssällskap med en egen styrelse för varje land där man i fri autonomi samverkar med styrelsen i Dornach. Denna styrelse i Dornach har inga egentliga maktbefogenheter gentemot sina medlemmar. Medlemmarna kan dessutom sammansluta sig i mindre grupper inom ett land för att träffas inom ett arbetsfält eller ett mindre geografiskt område. Hur arbetet sen ser ut inom en sådan grupp och inom ett land beror helt på de människor som är med där. Full frihet finns vad det gäller formen och innehållet, det enda är att det inte direkt ska strida mot det Allmänna Antroposofiska Sällskapets grundläggande principer. Det arrangeras t.ex. kurser och konferenser även för andra intresserade utöver medlemmarna själva.
         Steiner tog även initiativet till att bilda Fria Högskolan för Antroposofi - Freie Hochschule für Geisteswissenschaft. Denna Högskola bärs av Antroposofiska sällskapet och är ett slags centrum för arbetet där. Med detta skapade Steiner ett arbetsorgan för de människor som i förhållande till antroposofin ville gå det andra steget i frihetsförverkligandet, nämligen steget från att intressera sig för andra till att samarbeta med dem.
         Medlem i denna Högskola kan en medlem i Antroposofiska Sällskapet bli som varit med en tid - vanligen två år - och som vill vara representant för antroposofi tillsammans med de andra som också vill detta. Det innebär att man från att ha varit intresserad av vad antroposofin kan ge för uppslag för den egna livssituationen, blir så berörd av de erfarenheter som man gjort med hjälp av dessa uppslag, att man gärna vill föra vidare dessa erfarenheter till andra. Från intresse för antroposofi går man till att handla utifrån den.
         Detta att handla utifrån antroposofi innebär inte att följa några färdiga råd eller regler utan att använda den som ett sätt att forska i vad det typiskt mänskliga är. Förstådd på detta sätt blir antroposofin ett verktyg som kan användas fritt av var och en och inte en dogmatisk tvångströja. I Fria Högskolan kan alltså den vara med som vill forska i det mänskliga som sådant, med antroposofi som hjälp och tillsammans med andra.
         Under vårt århundrade har blicken mer och mer kommit att riktas mot individen som vill forska fram något som komplement till intresset för det ämne eller objekt som forskaren riktar sitt intresse mot. Steiner pekar på möjligheten att människan använder sig själv som forskningsinstrument för att förstå sig själv och världen och att forskningsinstrumentet kan bli bättre genom att människan förändrar sig och förstärker sin uppmärksamhet. Forskning betyder alltså i det här fallet något som var och en kan utföra när som helst: att ta sitt eget liv som forskningsobjekt. Man kan se det så att varje dag är en möjlighet till forskning. En aspekt på hur livet blir till forskning är att jag lever så att jag först dyker in i allt som möter mig men sen också efteråt, i en lugn stund, ser tillbaka på det hela och tar det som en erfarenhet av vad det innebär att vara människa. Det handlar här om att se det egna livet på avstånd så som man ser på andra människors liv för att sen med full kraft dyka in i livet igen. Genom detta pendlande mellan att leva mitt i och se det hela utifrån kan man steg för steg få ett allt klarare medvetande om det egna livets realitet och möjligheter och därmed också om människolivet överhuvudtaget.
         Sammanfattningsvis: Arbetet i denna Högskola bygger på att människor fritt vill samverka med varandra i det de vill vara representanter för denna forskningsmetod i det allmänmänskliga som antroposofin är. Det förutsätter för var och en att man är beredd att ta ansvar för vad man gör i detta arbete men även så mycket respekt för den andra människan att man kan vilja utveckla ett förtroende till att även hon/han kan utveckla denna frihet.
         Alla vet att man inte kan genomföra ett initiativ om inte andra människor är med och bär det. Här har vi en organisationsform som inte i sig konstruerar en ledare som tar initiativ och andra som är lägre på rangskalan, utan där arbetet bygger på denna fria samverkan. Alla i Högskolan har berättigande att ta initiativ och pröva om det finns så mycket förtroende hos andra att det är genomförbart.
         Arbetet förutsätter också en vilja att hålla sig á jour med vad som händer i världen och att intressera sig för och samarbeta med människor i samhället där man kan uppleva att det kan komma något fruktbart ur det. Vi ser här en form för en organisation där det typiskt mänskliga är själva grunden för organisationen. Det går ju inte att organisera fram att människor övar ett samarbete i ansvar och förtroende utan det sker bara av fri vilja. Steiner påpekade ofta att det med denna arbetsform inte handlade om att organisera något nytt utan om att arbeta och att konstatera var det sker ett arbete.
         Idag ser det ut så att styrelsen för Allmänna Antroposofiska Sällskapet i Dornach tillsammans med företrädare för Fria Högskolan för Antroposofi bildar ett kollegium för hela Högskolan. Det är ett slags koordinationsorgan för de initiativ som medlemmarna i Högskolan i hela världen vill ta förutom att detta "Högskolekollegium" också kan ta olika initiativ utifrån den överblick man har.
         Det finns också regionala arbetssammanhang inom de olika länderna. Det organiserade arbetet riktas åt två håll, dels internt i möten mellan Högskolemedlemmar och dels utåt i möten och konferenser med medlemmar i Antroposofiska Sällskapet som inte är Högskolemedlemmar och med andra intresserade. För att få en förbindelse mellan det interna och det utåtriktade arbetet föreslog Steiner att medlemmar verksamma inom ett och samma yrkesområde skulle samverka inom det han kallade sektioner av Högskolan. I dessa sektioner bearbetas forskningsansatser och erfarenheter inom ett arbetsfält - yrke - men där tas också initiativ till samverkan med olika individer och grupper i samhället. Så finns det idag sektionsgrupper för en rad arbetsfält bl.a. pedagogik, medicin, läkepedagogik, konst, jordbruk och näring, naturvetenskap.
         I Sverige finns även en Högskolekrets där Högskolemedlemmar möts för att samråda om initiativ inom olika områden. En grupp medlemmar konstituerar ett Högskolekollegium inom Sverige som förbereder Högskolekretsen och även tar andra initiativ.
         Detta Högsklekollegium i Sverige har bl.a. tagit initiativet till att under arbetsåret 93-94 genomföra en rad arbetsveckor för waldorflärare. Här belystes lärarens situation inte från en specifikt pedagogisk synpunkt utan utifrån andra erfarenhetsområden. Högskolemedlemmar aktiva inom läkepedagogik, socialvetenskap, jordbruk, näring och medicin gav här sina bidrag till att belysa lärarens arbetssituation. Under hösten 1996 kommer dessa föredrag att ges ut som ett arbetskompendium i skriftlig form.
Anna Hallström

 


Jaerna Bridge - Järnabron     www.antroposofi.org