INLEDNING av Sören Groth

Se även Introduktion till social tregrening Rudolf Steiner 22/5 1919

Från tid till annan dyker det upp uppgifter, som får antroposoferna till att framstå, som en sorts mjukisfascister. Detta är dock ett stort missförstånd. Faktisk var "gurun" Rudolf Steiner en av världshistoriens första anti-fascister, vilket ju är ganska snyggt jobbat av en man som dog i 1925.

Först skall det erkännas att det finns en del typer, som kallat sig antroposofer, och otveksamt har suspekta sympatier långt ute på högerkanten. Just fascismen/nazismen har ju haft en konstig dragningskraft, som lyckats attrahera folk från de mest skilda läger.
Ett exempel är Rudolf Hess som enligt uppgift skulle ha varit antroposof och käkade bio-dynamiskt.
För det andra skall det också erkännas att antroposofin, av tradition med sin huvudsakliga utbredning i tysk kulturområde, innehåller mycket av kultur, som även var uppskattat av nazisterna. Wagneropera och Parsifalsagan är två exempel.
Så visst vid en första anblick, kan det verka lite suspekt.
Än värre kan det då bli, om man får tag i någon bok av Steiner som behandlar några av de mer esoteriska delar av vad han skrev o sade.  Mannen var inte alltid så enkel att förstå sig på, så vid en snabbläddring, fängs ögonen lätt av en del uttalanden som kan verka helt bizarra, såsom "Buddha har inkarnerat på Mars" -
Men hur är det egentligen.

Först måste man förstå att Steiner hävdade empiriken, som metod. Tro inte på något som du inte provat sanningshalten av. Antroposofi är alltså inte en hög av sanninger och dogmer, som man skall tro på. Antroposofi är ett sätt att uppnå kunskap. Man måste alltså först skilja på vad som är antroposofi, dvs upplysninger om hur man använder metoden, med det som är resultat av antroposofi, såsom ovannämnda lite märkliga uttalande. Dvs märkligt för alla oss som inte undrar vart Buddha tog vägen. Därför behöver vi ju inte bry oss heller.
Mycket av det som finns i bokform, är nämlig stenografiska nerteckninger av saker Steiner sagt till en krets av människor, som bett honom berätta om vissa saker. De hade alltså frågor, och sedan de fortsatta kalla sig antroposofer och bjöd in gubben fler gånger, kan man väl förmoda att svaren hade någon sans och mening för dom. Saken är bara att svar på en fråga man inte ställt, i antroposofin ter sig ganska meningslös.
Det skall också sägas att en del antroposofer får det om bakfoten, och använder mycket tid på att fråga sig vad svaret betyder, istället för att hitta svar på sina frågor. En del är såklart också fundamentalister och tror vart ända bokstav är sant och envar instruktion och anvisning skall följas till punkt och pricka. Dessa missar dock det som är hela kärnan i Steiners människosyn.

Som norrmannen Tarjei Straume skrev i Gateavisa 155:
"De fleste antroposofer velger det som tiltaler dem og fortrenger det andre. Aller mest oversett er anarkismen. Dette er årsaken til at vi har fått så mange autoritetskjære og maktglade besteborgerlige antroposofer som ikke har oppdaget at de sitter på en revolusjonær megabombe."

Jo det känner man igen, de flesta kommer ihåg allt som verkar mysko, det som självironiskt, kallas antroprat, men blunder liksom för den rent rationella meningen som följer därpå. Steiner förmådde nämligen att tala om saker på alla möjliga olika sätt. Det kan göra honom oerhört jobbig att läsa, skall strax tillstås, han svamlar sida upp och sida ner; men så kommer sammanfattningen, guldkornet, ahaaaaaaaa upplevelsen.

Rudolf Hess t.ex. måste jo ha blundat något så otroligt för mer än hälften av texten, om han fått för sig han var antroposof.
T.ex. :

"Sympatier och antipatier är de värsta fienderna till ett verkligt socialt intresse"
" Först måste man upphöra med att ur sina fördomar finna det ena eller det andra sympatiskt eller antipatiskt, utifrån de förutfattade meninger man har om den ena eller den andra människokaraktären."
" Likaså kommer den sociala förståelsen, det verkliga intresset mellan människa och människa att på de mest påfallande sätt mer och mer motverkas av de nationella känslor och förnimmelser, som ju i själva verket först under 1800-talet tog överhand i den form de nu har. Och så som dessa nationella motsatser, nationella sympati - och antipatikänslor i dag uppträder, är de en svår, en fruktansvärd prövning för mänskligheten, eftersom en läkedom endast kan uppnås genom att de övervinns"
"Ty de nationella känslorna går i motsatt riktning. De syfter till att hindra människan från att bli självständig. De vill göra henne till en kopia, en avbild av en eller annan gruppmentalitet, en eller annan nationalitet"
"Vi ser alltså att en hård kamp pågår mellan den spirande tankefriheten, och den auktoritet som från gamla tider verkar in i vår tid. Och begäret att bedöva sig, att tro på auktoriteter och därigenom hänge sig åt illusioner, är förhärskande. I vår tid har auktoritetstron ökat starkt, blivit oerhört intensiv, och under dess inflytande utvecklas en viss hjälplöshet hos människor, när det gäller att fälla omdömen"
 (Vår tids Sociala Nöd. Föredrag 10/10 1916 Zürich... Telleby Bokförlag, Järna 1982)

Som ideologi var antroposofin totalt oandvändbar för nazistene då den i likhet med kommunismen, kristendommen, frimureriet, buddhismen, rosenkreuzerrörelsen osv. grundade sina principer på mänsklighetens universelle broderskap oberoende av nationella og etniska rötter, vilket blev uppfattat som ett hot mot den nordiska rasens renhet. Det finns emellertid mycket god orsak till att anta att antroposofin fick en extra hård medfart i början av 1920-årene, då Steiner hadde främjat ett politisk förslag i form av samhällets tregrening.

Ty Steiner nöjde sig inte med att vara individualanarkist .. I en kort period kastade han sig ut i det offentliga livet, och presenterade ideén om Social Tregrening. Denna skall ses som ett särskild kapitel, ett bidrag som står oberoende av antroposofin i övrigt. Dvs. som antroposof bör man arbeta med denna ide; men man kan arbeta med det utan att vara antroposof.
En bra kort historik om detta är skriven av Sune Nordvall

Denna tregrening byggdes blant annat på kravet om «frihet, likhet og broderskap» och de tillhörende mänskliga rättigheter, som blev främjat av den franske revolutionen.
Den fascistiske rörelsen i Europa främjades å sin sida först av den bortynande adeln, som reaktion mot det gryende socialistiske hot mot dom, som den franska revolutionens krav stod för. Det var i dessa kretsar i det 19. århundrade  man försökte bevisa att några människors liv var mindre värdefullt än andras - en ny «vetenskap» som i det 20. århundrade utvecklat sig till «rashygien».

Tar vi nu utgångspunkt i detta, och använder de formuleringer som används idag, går idéen kort ut på:

FRIHET i KULTURLIVET
SOLIDARITET i NÄRINGSLIVET
LIKHET i RÄTTSLIVET

Samt att dessa områden skall ha ett oberoende, och enbart flyta in i varandra utan att styra de övriga. Här går Steiner från individualanarkism till libertär socialism. En utveckling som i mycket går i liknande banor som utvecklingen av syndikalismen.
Som ju hävdade individens filosofiska, religiösa och kulturella frihet, samarbete och solidaritet i produktionen, samt allas lika rätt att njuta de individuella friheter, njuta frukterna av arbetet osv osv.
Steiner är kritisk till den auktoritära socialismen, med argument som i mycket överenstämmar med Bakunins klassiska:
"socialism utan frihet, är slaveri och brutalitet"
och på liknande vis begränser Steiner friheten till det andligt, kulturella, individuella livet - genom den lika rätt, som säkrar solidaritet i det ekonomiska samhällslivet, vilket hos Bakunin blir:
"frihet utan socialism är privilegier och orätt"

Slutligen skall också sägas att Steiner inte var någon feg skrivbordsteoretiker när det gäller kampen mot nazismen, dvs. de kretser varifrån NSDAP senare uppstod. Det var med livet som insats. På järnvägsstationen i München 1922, blir han utsatt för mordförsök av Lehrs och andra från "völkisch"-rörelsen.

Nå, Men framför att jag sitter här o tolkar o håller låda, så låter vi Dr.Rudolf prata själv, såsom han gjorde i Stuttgart var arbetarråden som tagit över de stora företagen under den revolutionära perioden 1918-1919, bjöd in honom till stormöten för att ge sin syn på saken.   Steiner ansluter sig här helt devisen "arbetarnas frigörelse måste vara deras eget verk"

Betriebsräte und Sozialisierung -- Diskussionsabende mit den Arbeiterausschüssen der großen Betriebe Stuttgarts, 1919
1. Aufl. 1989, 320 Seiten. GA-Nr. 331. Rudolf Steiner Verlag, Dornach, Switzerland.  ISBN 3-7274-3310-8
I samband med «Novemberrevolutionen» året 1918 bildades det i vida delar av Tyskland  Soldater-, Arbejder- och Företagsråd. I början av Maj 1919 lade Reichsarbeitsministerium (riksarbetsministeriet) förslag på en lag om Företagsråden (typ MBL) fram, som inom  fackförbunden och också i vida arbetarkretsar väckte liten genkärlek.
Särskild inom de i flera städer bestående Arbetar- och Anställdauttskott blev förslaget diskuterat med hetta. På inbjudan av Stuttgarter Arbeiter- und Angestelltenausschüsse höll Rudolf Steiner vid 9 tillfällen tal med utgångspunkt i de frågor som åhörerna ställt.